sunnuntai 27. tammikuuta 2013

Att köpa gamla ikoner i Helsingfors



Akseli Kemppainen i sin butik.


Låt mig börja med att be om ursäkt, för inte har skrifvit på en tid - har nämligen haft så brottom både på byrån och på Esbo Musikinstitutets 50-årsfirandet, som a propos var en mycket känslorik kväll i Tapiolasali på torsdagen. Ni kanske märker, att jag inte den här gången skrifver på finska (hehee) utan på svenska, som jag har ingenting att göra med. Svenskan är åt mig ett helt främmande språk, men en mycket kär fritidsintresse. Så att alla ni som kan det bättre, och ni finns säkert många, var vänliga och ge mig alla möjliga stöd och korrigeringar i slutet av den här blogginlägg:) Tackar.

I dag var jag på stan för att försöka se några filmer i Docpoint-festivalen, som är på gång i Helsingfors. Men tusen också, på biljettkassan fick jag veta att både Slavoj Zizek -filmen och filmen om bin (sic) var slutsålda! Så blev det ingen Zizek den här söndagen, men i stället kan jag nu rekommendera ett radioprogram av Kalle Haatanen om honom och hans filosofi. Det kan lyssnas här.

Så blev det bara en hemmakväll, men det gör ingenting, för jag har skaffat mig en väldig fin ikon att titta på och mysa på köksbordet. Många gånger har jag afvundsjukt spasterat i Amos Andersons konstmuseum och beundrat hans egen privatkapell - nuförtiden är lägenhetena så dyra i Helsingfors, att bara få egentligen kan skaffa sig en privatkapell, men lyckligtvis finns det ett alternativ: ikoner.

För att få veta mera om ikoner, gick jag till butiken som heter Art Baron i Fredriksgatan, där jag umgicks med en sympatisk ung herr Akseli Kemppainen. Han visade mig olika ikoner och berättade om deras bakgrund. En liten resikon kan man köpa med bara femtio euro, men de dyraste i butiken var värd flera tusen. Och med allra högsta priser kan man säga himlen vara gränsen…

Till slutet skaffade jag mig en vacker vacker folksikon från slutet av 1800-talet. Där finns det många helgonen, bland andra Pelagia och Gurij, och förstås Jesus Kristus uppe i himlen. Färgarna är utomordentligt snygga nyanser av ljusblå, grönt och rött.


Och om det ännu inte blev klar, är lika främling med den ortodoxa kyrkan så som att vara svenskspråkig.

Musik:
Matteis: La Dia Spagnola. Lautten Compagney, dir. Wolfgang Katschner.
Gal: Preludium. Leon McCawley.
Mozart: Ouvertyr ur operan Enleveringen ur  seraljen. Concerto Köln och Sarband, dir. Andrea Keller.
Bruch: Kol Nidrei. Misha Maisky och Orchestre de Paris, dir. Semjon Bytshkov.
Vysotskij: Visan om själavandringen. Vladimir Vysotski och Melodija, dir. Georgi Garanjan.
Mendelssohn: Final ur symfonin nr 5 D-dur ”Reformationssymfonin”. Radions symfoniorkester, dir. Roger Norrington.

5 kommenttia:

  1. Hej Janne,
    Vad roligt att du skrev ett inlägg på svenska! Jag började fundera på uttrycket "himlen som gräns". Jag är inte säker på att uttrycket existerar på svenska. DÄREMOT kan man "vara i sjunde himlen", vilket betyder ett tillstånd av högsta lycka. I uttrycket "tusen också" ska du byta ut bokstaven e till ett a, DÅ blir det korrekt! Det heter alltså "tusan också!". Jag vet inte varför det heter så. Ordet tusan betyder ingenting vad jag vet... Tack för dina roliga program. Jag skrattar alltid lite för mig själv när jag lyssnar på dina utfärder till "kristallaffärerna".
    God fortsättning! :-)

    VastaaPoista
  2. Rekommendation: Ryska muséet i St.Petersburg. Där finns så otroligt vackra ikoner...bland annat!

    VastaaPoista
  3. Hej Linn, tusen tack för din vänliga kommentar, och vad roligt att du tycker om mina program:) Mitt ödmjukaste tack också till min kära kollega, fröken Eva Tigerstedt, som kollade texten och upptäckte nästan tusen (nå, kanske bara tiotals...) olika fel. Således måste jag fortsätta med blogginlägg på svenska då och då och lära mig mera. Jag kollade uttrycket "tusan" i Svenska Akademins Ordbok och där står det så här: "Anm . I äldre språkprov är det svårt l. omöjligt att skilja TUSAN , interj. o. sbst., från TUSEN , räkn. All användning i interjektionella uttr. har förts till uppslagsordet TUSAN". Så kan jag vara stolt över att ha varit litet gammalmodig?:)

    VastaaPoista
  4. Men Janne, jag sa ju att du inte skulle korrigera felen, vilket du inte heller gjorde. Detta för att jag tycker att din egen text var rolig och äkta. Men framför allt för att jag tycker det är fint att du vågar kommunicera även på ett språk du inte behärskar till punkt och pricka. Man måste inte vara perfekt för att öppna sin mun! Det är attityden som gäller.
    mvh. Eva

    VastaaPoista
  5. Tack Eva, så ska jag fortsätta med svenskan och är hungrig för att lära mera! Det känns som att olika språk alltid öppnar nya världar. mvh janne.

    VastaaPoista